Lubna Hussein tycker om att ha långbyxor. Det är bekvämt, och ett val. Prydligt klädd och inte utmanande, men ändå betraktas hon som ett hot mot samhället.
I Sudan, där Lubna bor är byxor på kvinnor en oanständig klädsel. Tänk så olika vi är?
I Sudan, där Lubna bor är byxor på kvinnor en oanständig klädsel. Tänk så olika vi är?
Lubna är journalist, och var anställd av FN när hon en kväll blev arresterad av moralpolisen, Public order police.
Hennes kläder bröt mot paragraf 152 i den Sudanesiska strafflagen. Ett par olivgröna vida byxor.
Hennes kläder bröt mot paragraf 152 i den Sudanesiska strafflagen. Ett par olivgröna vida byxor.
Denna kvinna har ett mod som ingen annan. Hon gick emot att erkänna sitt ”fel” som ”bara” hade kostat henne tio piskrapp och en summa i böter. Istället har hon begärt en advokat för att lyfta frågan till rättegång, och som istället kan riskera henne ett straff på fyrtio piskrapp.
Modig eller dum? Gränsen kan vara hårfin och istället borde vi se över vad denna kvinna nu ger omvärlden för möjlighet till agerande.
Lubna har hoppat av sin tjänst inom FN eftersom det kunde ge henne diplomatisk immunitet.
Dessutom har hon tryckt upp ”inbjudningskort” som hon delar ut bland vänner, kollegor och representanter för de internationella organisationerna i Khartoum. Texten lyder ”Välkomna att närvara när jag piskas”.
För att en kvinna vill ha ett par långbyxor på sig. Detta är mäns förtryck mot kvinnor. Huruvida man nu skulle vilja diskutera om det är religion eller kultur så känns det ganska överflödigt. Mäns förtryck mot kvinnor är talande i sig själv.
Men om vi skulle återgå till funderingen från föregående blogginlägg, så kan vi i detta fall även inse att just detta dilemma hörde hemma även i Europa för inte så länge sedan.
Ska vi då stå i vägen för en eventuell utveckling i den egna takten?
Ja, självklart, när man hotar att piska en kvinna eller på annat sätt skada och förnedra henne, så är det vår plikt att visa att vi inte accepterar.
Med information och visad närvaro med debatt, hjälper man på många sätt i situationerna.
Rättsalen i Lubnas fall var överfylld av journalister, diplomater, människorättsaktivister och vanligt folk. Ett stort stöd. Därmed försökte myndigheterna skjuta upp rättegången, förhandla bort det hela och försökte få Lubna att gå med på bara böter.
Vilket hon vägrar.
Detta mina vänner, är en kvinna bland många.
DN som skriver om Lubna, berättar även att varje år spöstraffas tusentals kvinnor i Sudan. Enligt uppgifter dömdes förra året enbart i delstaden Khartoum 43 000 kvinnor för brott mot paragraf 152.
Var uppmärksam på dessa kvinnor som ger oss chansen att protestera mot detta. För deras del kan det betyda slutet, så vi kan inte låta deras offer vara förgäves.
Fortsättning följer…..
Liza
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Ditt inlägg granskas av en moderator innan den publiceras. Tack för din medverkan!