Federley och den lyckliga horan

Fredrick Federley förnekar sig inte. Han tillhör uppstickarna som gärna använder sig av media för att få lite ”gläns över sjö och strand”. Och för en del personer är det viktigt att vara ”hellre ökänd än okänd”. Något jag brukar skoja om själv, men jag tycker det är okej att det stannar vid ”skojset”.

På sätt och vis gillar jag när Fredrick lyfter obekväma frågor. Jag håller inte alls med honom, men jag gillar när debatterna tar fart och man kan hugga tag i något som annars går på sparlåga.

Läs om Federleys förslag i dagens Aftonbladet.

Jag tror tyvärr att Fredrick uppfattar prostitutionen som den ”lyckliga horan”. Han beskriver hur en god vän till honom finansierade sina studier med prostitution, och är idag en företagsekonom som ”mår hur bra som helst”. Skojar du med oss Fredrick? Skulle vara otroligt tacksam över om du kunde be denne ”lyckliga hora” uttala sig om sitt mående!
Att påstå att ingen har pratat med de prostituerade är en dåligt inläst ytlighet.

Samhället får dagligen ta hand om Prostituerade som är slagna, hotade, nerknarkade, utnyttjade, hemlösa, förtvivlade, psykiskt sjuka och utanför alla ramar av vad man önskar en människa ska få ha det.
Dessa personer omhändertas dagligen av vårdpersonal. Och du tror att ingen förstår dem? Eller pratar med dem? Det är stora insatser som görs, för att få dessa utslagna människor att orka leva med de erfarenheter de har.

Är det ”den lyckliga horan” Fredrick?

Javisst, det finns en handfull vackra, glittriga män och kvinnor som står i en glans av förskönande bilden av den prostituerade, men den stunden är ytterst kort. Kanske du har mött just de personerna på Stureplan, men jag kan nog garantera att det inte dröjer förrän Stureplan är ett minne blott och gathörnet tar över.

Det finns inga prostituerade som är tillfreds med livet Fredrick, det finns inga lyckliga horor.
Fredrick startade en salladsbar i sin förra kampanj. Även där, utan underlag för vad som var sanning, och utan att ens förstå arbetsvillkoren för de/dem som var anställda.

Jag önskade lycka till när Fredricks salladsbar startades, för självklart vill man önska gott, men det gick åt pipsvängen. Varför? Därför att det fungerade inte som Fredrick trodde. Och vem fick ta hand om skulderna efter det?

Nu hoppas jag innerligt att Fredrick inte utvecklar detta och försöker sig på en karriär som hallick, eller öppnar en bordell. Det var en dålig idé med salladsbaren, och det är en ännu sämre idé med en bordell.

Jag rekommenderar också att inte dra in hushållsnära tjänster och rotavdrag i detta resonemang.

Skärp dig Fredrick, skaffa uppmärksamhet på annat vis, det tror jag du kan.

Vänligen Liza