Är du en partikamrat, vän eller en leende strateg?

När jag hade gått facklig-politiska aftonskolan i Norrtälje kommun, så var jag så otroligt taggad och enormt lycklig. Låter kanske banalt, men jag tyckte det var underbart med likasinnade som förde härliga diskussioner och vi var samlade och enade inför alla lärdomar, föreläsare och sammanhållning under ett intensivt år.

Hårt arbete, en gång i veckan som sög musten rejält, men oj vilken tid!

Jag kände mig också otroligt välkommen i partiarbetet. Genom detta engagemang har jag många intressanta bekanta, ett fantastiskt utbyte och en lust att vara en del av samhällets ansvariga.

Och jag vill så otroligt gärna ha kvar den känslan.

Trots mina dessa glada tillrop, finns det så många svarta stunder, som väcker tvivel, sorg, ilska och en stor portion ledsamhet.

Jag har under sommar läst ett antal biografier av Margaretha Winberg, Per Nuder, Göran Persson och Ingvar Carlsson. Och så boken "vänninan" av Eva Franchell. Det som slår mig är, alla har en stor, för att inte säga en enorm bekantskapskrets,,,,,,, men mycket, mycket få riktiga vänner. Och berättelserna speglar också en enorm ensamhet.

Vilken position dessa person än har och har haft, så har man inte kunnat lita på ens sina närmaste, jakten på positionerna har gått före.

Och ändå signalerar vi om att det är så få som vill ha förtroendeuppdrag. Jag får det inte att gå ihop.

Men, jag har börjat förstå ensamheten, eftersom jag möter den även jag. Jag har valt att ha distans, eftersom jag har kommit till insikten om att en del av de leenden jag möter, döljer en strateg som säljer mig för en röst till sig själv.

Och jag vill inget hellre än att vinna valet, kunna ta del av det politiska arbetet, ha glädjefylld, ansvarsfylld relation till mina partikamrater.

Ja, jag vill också bli vald. Jag skulle med den mest absoluta glädjen få betalt för att jobba politiskt, och allra helst med strategi, och NPF och psykiatrin.

Men jag vill komma dit för att jag är jag, på ett schysst sätt.

Jag har straffats ett antal gånger för att jag klev av ordförandeskapet för LO sektionen i Norrtälje. Jag är gudatrött på att behöva återvända i försvar på något jag lämnat bakom mig.

För några dagar sedan fick jag höra att, anledningen till det Liza, är att du är kvinna.

För det straffas jag. Anledningen till att jag lämnade över klubban var att jag valde mellan politiken eller facket. något av de krävde tillslut ett starkare engagemang, och jag valde politiken. Beslutet kom med det, och att jag blev tillfrågad om att bli ordförande för Rimbo S-förening.

Betyder det att jag gjorde ett dåligt jobb? Att jag inte klarade av min uppgift?

Nej, men den strategiske lismande använder naturligtvis det som ett argument.

Tack för det, kära partikamrat.

Jag är dessutom tf ordförande för Attention Stockholms Län. Har jag det för att jag inte gör ett bra jobb?

Nej, jag har det för att det jag gör är bra, jag kan se framåt, jag kan planera, jag har en fallenhet för strategi och förutbestämdhet och jag är bra på att hålla en balans.

Nog om detta i sann Lizaism.

Valtider, nomineringstider.

Säg gärna att en person inte passar, eller att du anser att en annan person passar bättre. MEN, ljug inte, far inte med lögner och sälj inte din kamrat!

Vi ska, kunna konkurera med varandra, även som goda vänner.... att konkurera och samtidigt gratulera varandra borde väl vara en självklarhet!!

Att sen bli ledsen för att man inte kom längre, måste man få vara..... men var hyffsade mot varandra!

Lyft varandra. OM du "knycker" en idé eller ett tänk, är helt okej, men var så ödmjuk att du talar om vart källan kommer ifrån, GE VARANDRA CREDIT och responds.....

Jag har själv en stor mun som ifrågasätter mycket, men jag tar alltid ansvar för vad jag säger och vad jag gör. Många andra vänder bara ryggen till Hur ska vi då kunna jobba vidare?

Jag vill ha min politik, mitt arbete i en vändskaplig form. Man kan inte tycka om alla men man kan bete sig hyffsat....... vill du ha en nominering så helt okej, sälj dig själv för den du är men sälj inte en kamrat för att ta dig fram själv. I det långa loppet behöver vi alltid varandras kunskap och erfarenhet. Det ska vi ta tillsammans.

Jag vill känna glädje i att vara med i samhällsdebatten, jag vill ha möjligheten att driva frågor som gagnar välfärden, demokratin och solidariteten. Jag vill ha vänner i mitt arbete och jag vill att vi även utan fast vänskap, ska kunna jobba sida vid sida för att vinna valet, hållet det kvar och utvecka det som vi säger att vi står för.

En mycket givande bok jag ofta återkommer till är



En av de bästa som jag skulle vilja att både män och kvinnor läser.




Alexandra Einerstam skriver idag om ämnet nomineringstider, och är en lysande beskrivning.



http://hbt-sossen.blogspot.com/2009/09/nomineringstider-ar-morka-tider.html







Jag är en röd rosig, mycket stolt sosse, och jag vill absolut fortsätta att vara det.

Jag vill vara en god vän, och jag vill ha goda vänner och kamrater i mitt parti.
Om inte det går, så uppträd iallafall schysst, vi har så mycket att genomföra!!

Liza