En damptant med en dito läkare är inte lätt.....

Att ha en läkare inom NPF som själv har ADHD, kan vara en otroligt intressant upplevelse.
Efter att ha besökt min husläkare och bestämt mig för att skriva in mig inom landstingets kluriga nätverk har en kul mailväxling pågått.
Ja, jag går alltså privat sedan ett antal år men tänkte att jag kanske behöver se över olika hjälpmedel mm.
Alltså i våras slutade jag med min medicin. På eget beslut. Att jobba som nattis och ta medicin varje morgon kl 08.00, 10,00, 12.00, 14.00 och 16.00 gjorde sömnen outhärdig. Det blev helt enkelt ingen djupsömn och det var bara att lägga ner. I stället får jag försöka tampas med mig själv och det går faktiskt ganska bra med tanke på utgångsläget.
Min läkare blev ju inte så glad precis, och tro det, efter nästan ett år i försök att ställa in medicinen på mig så lägger jag av. Otacksamma kvinna!
Nåväl,
Min käre husläkare ville naturligtvis ha ett utlåtande att gå på för remiss.

Så jag mailade;

Hej xx, behöver ett intyg till min husläkare för att kunna söka vidare till hjälpmedel. Och så vill jag ha tid för fortsatt utredning av Aspergern.....

En månad senare,

Elizabeth, Semesterstängt fram till .....

Och sen var det tystnad.

Hej xx, har inte fått svar på min mail, jag behöver intyg till min husläkare och så vill jag ha tid för fortsatt utredning.....

Skickades två gånger.

Elizabeth, Tyvärr har min dator kraschat. Och av alla journaler så gick just inte din att rädda...... bla bla bla......

Hej xx, men du har väl en back up? det måste man väl ha?!
Men jag behöver i alla fall ett intyg och du vet ju så du kan väl skriva ett.

Elizabeth, jag har skickat intyg? har du bytt adress?

Hej xx, nej, jag har samma adress som förut....xx....xxx.....xx...
och så vill jag ju ha tid för fortsatt utredning......

Ja, så här kan det vara i min värld. Och än så länge har jag inte kommit till slutfasen av mailandet.

Jag ska väl tillägga att även min läkare har ADHD, och det kanske säger allt.....

Att vara damptant har sina ljuvliga sidor och det är fantastiskt roligt när man träffar sina gelikar, men det kan bli enorma omvägar också där man inte kommer till skott.
Inom politiken och en stor del av den offentliga eliten är det otroligt intressant att se hur personer med NPF hanterar sina liv och sina yrken. När man själv har diagnosen är man ganska vaksam på de där nyanserna som säger allt.
Man blir ju ganska bra på att dölja för "vanligt" folk vissa tecken och framförallt de tics man har. Jo jag har flera stycken, som kan variera men de talar jag inte om eftersom då får jag svårare att dölja dem.
Jag skulle kunna nämna hur många officiella personer som helst som har synliga diagnoser, men det är inte min uppgift.
Däremot, tar jag det som en uppgift att upplysa om NPF och hoppas på att just du som läser det här börjar förstå.
Attention Stockholms Län är mitt arbetsfält, och dit är du välkommen!

Fortsättning följer, mellan min käre läkare och mig!

Varmt, från en damptant!

Liza