söndag 15 november 2009

Det finns många duktiga politiker som väntar på sin chans.


Jag ska börja med att ge eloge till alla som har öppet gett mig uppmuntran och feddback för gårdagens blogginlägg.
Och ge full förståelse för de som muntligt har framfört det. Därför, det är svårt för många att våga. För några år sedan hade jag kallat dessa för fegisar, men det gör jag inte längre. Jag har fått, under några år, ett antal klara insikter över hur snabbt man kan antingen hyllas eller hamna i onåd om man dryftar något som anses kontroversiellt.

Men jag tänker så här, jag är medborgare med rösträtt. Ponera att jag inte var politiskt aktiv men aktiv medborgare med åsikter och insändare. Då hade jag blivit lyssnad på till hundra procent och bemött med ett " vi måste lyssna på vad rösterna vill".
I min position som aktiv politiker blir jag absolut lyssnad på till hundra procent. Men här blir det en annan form av lyssnande.
Jag anser att vi behöver jobba med dessa bitar mycket mer.

En sak som jag dock beundrar i mitt parti, är att vi faktiskt har heta diskussioner. Många är rädda för blogginlägg och insändare, men för mig är det ett sundhetstecken på att man jobbar starkt för att värna om sina politiska åsikter och sitt parti.
I många andra partier, vittnar vänner om slutna rum, färdiga beslut av endast ett fåtal och tar du det inte är du helt rökt som politiker.
I mitt parti får man ibland käftsmällar, men öppnar man inte munnen ger man sig själv den största käftsmällen.
Bland mina vänner som inte är aktiva men följer diskussionerna har jag ibland ställt frågan om hur de uppfattar det hela.
Svaren jag får är faktiskt väldigt positiva.
" Jag gillar att ni öppnar munnen", "ni jobbar ju för folk, det märks ju!", "det skadar inte med turbulent ibland, det får de sittande att se och höra på andra bättre".... mm mm.
Vi vågar ta debatten och diskussionerna.

I min egen ideologiska bild värnar vi om varandra. Jag skulle aldrig sticka ut hakan mot någon om jag verkligen inte anser att en handling är mycket oklok.
Jag anser dessutom att partiarbetet är ett samarbete mellan oss aktiva medborgare och de medborgare som följer och röstar.
Förtroendavalda positioner är just valda i fötroende, och det ska man baske mig vårda.

Om jag anser, att någon gör fel i mitt parti, så är jag inte ute efter att hänga personen. Men, om vi vänder på det hela, så vet jag hur många kamrater som helst som gör så utmärkta arbeten att vi aldrig ska hänga upp oss på enstaka personer.
Och enstaka personer ska defenitivt inte hänga upp sig själva som partiets nödvändighet. Det finns inte, men tillsammans är vi starka. Det är tillsammans vi driver partiet och vår ideologi.

Det gör inte mig ett skvatt om man hoppar av eller bestämmer sig för time out. Vissa kan kännas ledsamt, men det kryllar av duktiga politiker.

Ulrica Messing tog beslutet att hoppa av helt. Hon står inte på några listor vad jag vet, och hon tar inte plats för någon. Jag hoppas hon kommer tillbaka någongång till politiken, och jag tycker hon gjorde helt rätt.
En time out med andra äventyr och familjen. Men lämnade platsen till någon annan. Mycket hedersamt.
För mig är hon därmed en toppolitiker, som fötroendevald hon tidigare var och i besluten som hon tog.

Varmt Liza

Elizabeth Sahlén Karlsson
Intressant.se
Knuff.se
Bloggtoppen.se
S-info
DN
Aftonbladet

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ditt inlägg granskas av en moderator innan den publiceras. Tack för din medverkan!