Våga rösta rätt, våga diskutera, våga ta del av valtiderna....

Vet du hur du röstar, och vart den ens leder?

Ja man ställs ju inför det ett antal gånger i sitt engagemang.
Det blir inte alltid rätt, man går emot en del nitar men oftast tack och lov
har man en magkänsla för det rätta.

Att våga rösta är en annan sida. Många vill gå helt andra vägar men törs inte.
Av olika anledningar. Rädd för något nytt, att det ska bli fel eller helt enkelt
bara vågar följa strömmen.

Att gå sin egen väg och våga tala om sin åsikt är nog det svåraste. Inte själva handlingen utan följden av hur andra bemöter och hanterar.
Det görs nämligen väldigt dåligt, vi måste bli bättre på att respektera beslut och val.
Att gå sin egen väg kan kosta på. Inte minst för den/de som plöjer vägen för andra, för det är ofta som fanbäraren blir skjuten först tills det har lugnat ner sig.

Det finns en osäkerhet och feghet att gå emot starka personer i ledande ställning.
Rädsla kanske framförallt, eftersom det är otroligt lätt att bli satt på undantag i tystnad därför man inte gjort det några få anser att man ska.

Där måste vi som röstar, återta makten över oss själva och våga mycket mer.

Vid förra valperioden var jag ny i min arbetarekommun. Kände inte till personer eller dess arbete särskilt bra. Jag var helt enkelt duktigare på riksnivån och dess personer.
Nu är det strax en nu period med eftertänksamhet, val och placeringar.

Fantastiskt så många som har växt under mina fyra år med insikt. Jag har sett många fina personer med potential som har haft så mycket på insidan och som nu har etablerat sig till den typ av politiker och engagerade som jag vill se.

Sen finns de många som står still. Kanske blivit blasé, inte kommer vidare eller har lust att driva frågor.

Behöver inte betyda att dessa personer har blivit dåliga, men man måste i lägen där det påverkar andra se sig bli icke omvalda.

När man börjar hålla på sina positioner som en privat angelägenhet, är det dessutom dags att lämna tycker jag.

Mest synlig kan jag påstå att jag ser det inom den fackliga sfären. Det är en stor anledning till att fackföreningsrörelsen har stagnerat. Man släpper inte fram de kreativa eftersom man fortfarande vill behålla sin position. Lång och trogen tjänst? Det, är fegt att hänvisa till. Görs ofta med tyst budskap. Det är inte med den glöden man ska gå in i förtroendevalda roller, utan man ska göra allt i sin makt för att hela tiden skjutsa fram personer med glöd, passion, debattsug och arbetslusta.

Jag är dessutom väldigt trött och besviken på de, som använder sin position som någon sorts reklampelare för sina egna sidoprojekt och arbeten.
Att klamra sig fast vid sitt pinnsteg för att det gynnar sina egna privata ting kan jag gott säga att jag hoppas jag aldrig går på igen.

Eller de, som håller sig kvar på de betalda uppdragen för inkomstens skull, men struntar blankt i att visa sig på repskap, möten eller dy för att leverera till sitt parti. Dessa får heller ingen röst av mig denna gång.

Det kommer att bli tuffa val återigen för mig denna omgång. Jag har för vana att säga vad jag tycker och det har fått svidit många gånger.

Men, min röst är en, liksom alla andras. Jag kunde lika väl stå på torget som den medborgare jag är, och det vore fan, om jag inte blev lyssnad på.

Dock måste alla vara på det klara med;

1. Blir man inte omröstad, behöver det inte betyda i sig att man är kass. Det kan handla om att någon annan behövs denna gång.

2. Den som faktiskt är kass, måste lära sig att rycka upp sig.

3. Den som sitter i position för sin egen personliga skull, egocentrikern, åker ut, bör åka ut och ve dem/dessa som alltid går i försvar för. Det drar bara ner dem själva.

4. Alla som vill bli nominerade ska få bli det. Fan, rent ut sagt, aldrig mer ska jag gå på snacket om "vi måste välja så få som möjligt för att ha en chans"! Det har enbart handlat om att curla och det tänker jag icke köpa fler gånger.

5. Om vi ska vinna valet i kommun, landsting och på riksplan måste vi bli modiga i våra val.

6. För de som inser att det är dags att kliva av, eftersom man inte vunnit valet, ger jag stor eloge. Det underlättar för alla. Bli istället mentorer eller medverka med erfarenheterna, dessa är minst lika viktiga men är kanske rätt i tiden.

varmt Liza