När man börjar en politisk bana på sin fritid kan kan ha skilda mål inför olika uppgifter.
Vi medverkar i ett antal olika uppgifter i samhället, som vi blir förtroendevalda till.
Det är viktigt, för man får inte glömma att den rollen vi har, är i grunden den medborgare vi är som ska ta del av vårt samhälle och inte överlämna ansvaret till någon form av diktatur.
Många hävdar att man inte tycker om sk politikerstyre. Då har man glömt, eller saknar kunskap om att vi som är politiker, vi är medborgare. Vi är alla medborgare och rollen vi har i samhället kommer från ett demokratiskt förtroendeval.
Att bli och vara förtroendevald får man aldrig tappa greppet om. Det är inte, som jag nämnt tidigare i bloggen, en arbetsuppgift utlyst på den ordinarie arbetsmarknaden. Och man ska aldrig låsa upp sig i tron om att det är en evighetsuppgift. Det är meningen, att andra ska ta vid för att hålla utvecklingen flytande och att visa den demokratiskt ordnade valgången.
Man kan aldrig kräva att få sitta kvar som fötroendevald. Eller ens tro, att en belöning ska vara för lång och trogen tjänst.
Detta är inte arbetsmarknad, detta är en medborgerlig närvaro i samhällsdebatten och utveckligen.
Nu har vi förslag på en partilista som jag reagerar mycket starkt på. Att få bli nominerad för uppdragen till landsting och riksdag är ett hedersamt uppdrag. Men inte bara det, det innehåller ett enormt arbete och fokus på den egna personen. Med fokus och arbetsuppgift anser jag att man har ett enormt ansvar. Detta är ett arbete på hög nivå där man representerar Sverige och det parti där man har sin tillhörighet.
Vi har nu ett läge där två kandidater har låtit sig röstas in. Villket innebär att partikamrater har jobbat för att få fram deras namn, litar på att de ska representera, kanske själva stått tillbaka för att personen ska få plats mm.
Det är respektlöst mot hela partiet, mot alla partikamrater som arbetar hårt att ha en sådan enorm nonchalans att deklarera att man inte kandiderar, när man väl är där, eller att man ska börja med att ta ledigt.
Jag tycker det är så lågt, och det är en käftsmäll mot oss alla andra som vill jobba mer med politiken, som även vi vill ta plats, kämpa och värna politiska sfären.
Jag menar, att detta var man medveten om inför nomineringarna, och att man var det gör mig mycket illa berörd. Jag uppmanar personerna, som inte längre står till förfogande, ska lämna sina platser för andra. Jag uppmanar personerna att ta en längre time out och återvända till politiken när man vet att man vill arbeta med just det.
Detta är vad jag kallar, att gå över gränsen för det egna egot. Att använda partilistan till en sorts form av egen reklam för privata angelägenheter. Jag säger bara att "skäms", är ett snällt ord jag använder, men jag tror de flesta förstår precis vad det står för.
Dessa personer som nu har visat en sida, som jag länge sett men inte kunde påverka om, kommer jag aldrig någonsin lägga en röst på. Det finns nämligen hur många partikamrater som helst som gör fantastiska arbeten, är fenomenala i kunskap, mästare i debatter och diskussioner.
Man har sagt, att en del är viktiga för partiet. Jag skulle vilja påstå att det finns helt andra ute i Arbetarekommunerna. Vi som bloggar, sms:ar, facebookar och diskuterar VARJE DAG, ser helt andra personer som viktiga kandidater.
Därför säger jag, låt alla som vill bli nominerad få bli det. Arbetarkommunerna måste fokusera mer på vad de egna partikamraterna tycker, och de som låter sig nomineras ska ha mångt mycket större respekt för sina kamrater.
På lördag har vi i länet kongress vid vilket jag deltar. Det ska bli intressant, och en sak vet jag, min haka sticker alltid ut och det kommer den att göra igen.
Varmt, men bekymrad Liza.
Elizabeth Sahlén Karlsson
Intressant.se
Knuff.se
Bloggtoppen.se
DN
S-info
Aftonbladet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Ditt inlägg granskas av en moderator innan den publiceras. Tack för din medverkan!