Fortsatt nomineringstänk.....

Jag fortsätter gärna på ämnet om nomineringstiderna. Fastnar kanske lite men tycker det är fruktansvärt intressant.

Som jag tidigare berättat, har den här mandatperioden gett mig många insikter i den komunala politiken och hur man arbetar i sin arbetarkommun.

Först och främst vill jag hävda, som jag alltid gör, att i det stora hela har jag haft en enormt tur i mitt politiska föreningsliv.

Jag har så många fina och goa partikamrater, jag kände mig otroligt välkommen när jag började och jag har fått många fina förtroendeuppdrag.
Jag känner mig nästan lite bortskämd, och när det är möten går jag oftast med lätta steg och ser fram emot diskussionerna, kamratkramarna och planeringarna.

Det är väl förstås väldigt "kvinnligt" att ge utryck för hur viktigt det är med trivseln, men nog sjutton har det en stor betydelse?!

Det svåraste är nog nomineringstiderna. Jag säger som en god vän "näe, nu får jag ont i magen".....Just när man inser att man vill välja en annan person än den som är sittande på ett uppdrag kan vara ursvårt. Personen kanske inte gör ett dåligt jobb, men man har en magkänsla för att det är dags att byta för att få in andra influenser, mm.

Det är inte lätt. Man känner sig som en svikare men samtidigt måste man följa det som är det bästa för partiet.

Vi är några på facebook, från skilda arbetarkommuner, som har pratat en tid om att alla som vill bli nominerade borde få bli det.
För ett par år sedan, ställde jag mig frågande till det, men ju mer insikt jag har fått dess mer tror jag på den modellen.

Det skulle även underlätta för var och en som vill pröva sina vägar, och få en liten vägledning om villket förtroende man har för ett intressant uppdrag.
Vi blir istället så väldigt rädda för konkurensen. Självklart, man kanske trivs ofantligt bra i sin uppgift och gärna vill vara kvar.

Men, vi får inte glömma att det är just ett fötroendeuppdrag, och inte ett arbete på den ordinarie arbetsmarknaden.

Det är även bra att få en fingervisning om vilka områden folk kan vara intresserade av i framtiden, att lappa över fint och få en bra balans och flyt i förtroendeuppdragens fortgång.

Ja det finns mycket tankar kring detta, och jag tänker fundera mer på det och ta upp det för diskussion när nomineringsperioden är över. Det blir nämligen lite oroligt när man i nuläge tar upp det.

Varmt Liza