Se i backspegeln och förstå välfärdens tänk.....

Nog finns här mycket att fundera över.
Själv kan jag inte bli klok på, att tok och elände händer i kära Sverige.

En del säger att man ska inte se bakåt, man ska se framåt.
Men jag anser att en backspegel är viktig för en titt då och då.
Framtiden är viktig. Men det är också så, att om framtiden vet vi inget, vi kan
bara önska och spekulera. Men det som var igår och just nu vet vi dessto mer om,
och det ska vi ta med oss som lärdom och erfarenhet.

Utanförskap och hemlöshet, handikapp och sjukdomar, arbetslöshet och livegna situationer, hopplöshet och förtvivlan.
Ur detta skapade vi ett Sverige där alla skulle ha en chans, vård och omsorg, utbildning och självständighet.

Borgarna försöker övertyga oss om att vi är bidragsberoende. Ja, det är vi, när situationen tillåter. Själv vill jag påstå att vi värnar om varandra, ger oss möjligheten att vara trygga i att om något otillräknerligt händer, får jag möjlighet till mat och bostad. Tills jag är på fötter igen.

Ska vi skämmas över det? Nej, vi har det mest fantastiska system i världen. Andra länder avundas vårt hårda arbete för att nå till välfärdstänket.
Tyvärr raseras stora delar av det för närvarande. I stället för att justera där det behövs, passar man på att slå undan fötterna för människor.
Jag undrar hur länge det dröjer innan borgarna inrättar typen av boendeform för hemlösa familjer som finns i USA. Ideella föreningar som har soppkök för hela familjer i nöd, och vandrarhemsboenden där vuxna och barn bor permanent.
För så kommer det att bli med rådande utveckling i borgarnas framfart.
Med handen på hjärtat, skulle jag vilja be alla att fundera över hur länge man skulle klara sig när en eller fler i familjen blir arbetslösa eller sjukskrivna?
Klarar man lånen mer än 2 månader? Finns det en buffert till det?
Följden av arbetslöshet och sjuksrivning kan i dagsläge vara förödande, och ödelägga familj och trygghet.
Det finns naturligtvis de som fuskar, men det är dessa man ska ta itu med. Det är också så att ett liv med a-kassa och sjukkassa är en mager inkomst och man kan bara göra det allra viktigaste. Jag tror inte, att folk generellt tycker att det är så spännande. Att ha jobb och att vara frisk, ger lön och ger ett rikare liv med ett antal tusenlappar i skillnad.
Nej, vår backspegel behövs sannerligen för att vara medvetna om hur det kan bli och se ut när vårt fina välfärdsstystem raseras. Vi har väl alla någon bekant eller familjemedlem som har hamnat i situationer, och vi måste lyssna på dem och sätta oss in i hur livet är, på riktigt när vardagen blir ett grubbel för överlevnad.
Vi är väl medmänniskor?

Varmt Liza