söndag 31 januari 2010

Burka, sjalar och andra kepsar.



Det pågår en stark debatt om kvinnors klädnad i Europa. Något som alltid pågår, men i centrum för den jag tänker ta upp nu är den berömda Burkan.

Burkan bärs utomhus av vissa muslimska kvinnor över de vanliga kläderna. Förekommer främst i Afghanistan, delar av Pakistan och norra Indien. Burkan är heltäckande och visst har vi alla stött på en och en annan kvinna iklädd detta.
Slöjdebatten i stort som pågår i bl a Frankrike får mig att fundera över det hela. Att man önskar ett förbud mot kvinnors beslöjade väsen oroar naturligtvis den grupp av befolkning i Europa som använder sig av dessa täckande tyger.
En undersökning i Danmark visade sig med ett resultat över att de som nyttjade Burka där, var faktiskt de Danska kvinnorna som konverterat. Jag tycker att det är ganska intressant, och drar mig därmed till minnes om ett TV program jag såg för några år sedan. Det var Europeiska kvinnor som, som efter just konvertering, ville visa sitt nya liv med att beslöja sig.

Frågan, som hamnat i maktens centrum är, ska det bli ett förbud eller inte?

Utan att ta en ställning till debatten, vill jag istället gärna belysa hur man kan bemöta denna del av samhällsinslaget, på ett korrekt sätt.
Vad grundar sig önskan om förbudet i?
Att det skulle vara ett förtryck mot kvinnan, är ett argument.
Och så finns det naturliga samhällsinslag där det möter svårigheter.
När legitimation eller övrig identitet behöver bevisas.

Jag tror inte på förbud mot slöjor, burka eller andra täckta klädesplagg. Däremot, i varje land där lagar ska följas, så behöver man anpassa sig i givna situationer. Som att visa sitt ansikte där identitet måste säkerställas. Som i bank, kollektivtrafik med kort, sjukvården, skola mm.
Att ”lyfta” på slöjan ett ögonblick för det, är något man bör anpassa sig efter och kan med raka tydliga regler efterföljas. Och jag tror inte ens att det skulle bli ett problem.

En anledning till att många är skeptiska till Burka är även att det är mycket svårt med det sociala spelet. Man ser inte ett ansiktsuttryck och med en liten kroppsrörelse blir en människa ganska svårtolkad. Det väcker en osäkerhet hos oss.

Om vi även tar funderingar om de kvinnor inom islam som använder sjal tycker jag det finns en stor orättvisa. En vanlig sjal som inte täcker ansikte utan endast håret borde inte vara någon särskilt stor debatt anser jag.

En del skolor vill tydligen förbjuda bärandet av sjal och jag anser att det är rent av diskriminerande. Anledningen till att jag tycker det är att när lärarna inte ens lyckas få av alla skolpojkarnas ”fastväxta” kepsar på huvudena, verkar man vilja lägga fokus på flickornas sjalar istället.
Liza

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ditt inlägg granskas av en moderator innan den publiceras. Tack för din medverkan!