Socialdemokratisk öppenhet, folkrörelsens grund.

Det är klart att livet i den socialdemokratiska sfären inte har varit helt enkel sedan valet 2006.
Det var på känn redan innan förstås, men verkligheten gick upp för oss alla just då.
Visst är det en smula tjatigt, att vi hänger oss fast vid det men sanningen är att den chocken kommer att sitta i länge.

Nu har vi i ett antal år, grottat, diskuterat, vridit och vänt på ämnet och nu vill jag verkligen se en början på en framtid med att jobba med vår politik, istället för att sitta kvar i bubblan av självömkan.

Jag vill i allafall understryka, hur viktig den här tiden har varit och hur viktigt det har varit med den öppenheten många av oss har haft.

Jag kan börja med att säga, att vi kan inte på några som helst villkor kan komma ifrån den enorma makt media har.
Det är en sanning att säga oroligt, när vi kan förutspå resultat efter medias inställning och förstå vem man tycker ska gå segrande ut.
Samtidigt måste vi ta en funderare över, hur det kan komma sig att media har en sån stor makt mot den enskilde medborgaren, och hur det kan komma sig att man faktiskt KAN förutspå medias strategi.

Med det vill jag även tillägga värdet av tryckfriheten, och värdet av att vi i vårt land har möjligheten att värna om den.

Men, som "förlorare" tänker jag i nuläge inte gå in på det. Att lyfta den diskussionen passar bättre när läget är för oss ett i seger. En förlorare är alltid sedd som en gnällare, och det är onödigt.

Det har och är många bloggare och uttalanden från våra aktiva. En del har öppet undrat över om vi inte gräver vår egen grav, som kritiserar oss själva och våra egna så hårt?
Jag vill istället påstå, att vi har en bättre öppenhet än på mycket länge, och vi är många som vågar ta diskussionen för att på alla sätt med krafttag få socialdemokratin på rätt köl.

Att lyfta frågorna och ta det på ett sätt som får medborgarna att medverka, är en viktig del av vår socialdemokratiska kultur i grunden, som måste återinföras. Det har vi gjort nu och jag är mycket stolt över det.
Socialdemokratin är en folkrörelse, och i en folkrörelse ska alla ha en möjlighet att delta aktivt, i diskussioner eller åtminstone ha möjlighet att följa den.

Det har varit en hel del undringar om varför vi har gjort personfrågor i många situationer, såsom partiledare och förtroendevalda i Landsting och Arbetarekommuner.

Det är i sig inte konstigt alls, förtroendeplatser hänger ju ihop med valda fysiska personer. Det är i så fall inte konstigt, att förtroendeplatser som kräver förändringar hänvisar även till personer.

Summan av kardemumman är, vill vi kunna ta del av partiets arbete, eller vill vi ha ett parti slutet med endast interna diskussioner?

Jag föredrar faktiskt det första och är glad över vårt mod att göra det.

Varmt Liza