Desperat läge i valberedningen? Vems omdöme är det?

Enligt Expressen är det ett desperat läge i socialdemokraternas valberedning.
Vilka uppgiftslämnarna är om det har jag ingen aning om, men jag är lite fundersam över sanningshalten i det.

Att det är ett mastodontjobb kan jag instämma i, men varför skulle det benämnas "desperat"?

Att det finns ett antal kandidater som bearbetas ser jag bara som en tillgång, och vad det gäller kritik mot vissa är inget ovanligt.
Det finns alltid något hos någon man inte uppskattar.

Jag tycker att vi har ett antal mycket intressanta namn och jag är glad över att det ger valberedningen ett gediget arbete med att försöka ta fram just den, som kommer att bli vår nye partiledare.
Det ska inte vara enkelt, det ska vara så genomtänkt och lyssnande som möjligt.

Jag har läst ett antal blogginlägg och artiklar om valberedningens arbete och likaväl kritiska som hyllade röster. Jag tycker nog att vi kan genomskåda att ingen har någon som helst direkt insyn i valberedningens arbete förutom vissa lösrykta uttalanden som vi intern får oss till livs allesammans som är aktiva.

Dock måste jag fundersamt klia mig i huvudet över de som "briljerar" och de som verkar ha en personlig "vendetta" över kandidater. Sånt syns också, och jag noterar lite ledsamt över att jag känner en stor besvikelse över ett antal partikamrater.

Vår öppenhet är viktig, vår dialog är viktig, vår demokrati är viktig, men nog finns det väl gränser för det personliga engagemanget som lämnar spår av bitterhet?

Jag kan själv, och har själv i ett antal blogginlägg varit kritisk mot en hel del arbete inom partiet. Men jag vill poängtera att jag ser hur vi organisatoriskt behöver förändra situationer som jag känner att vi felaktigt hamnar i mellan varven.


Vi kan vara ack så onöjda med ett antal val av personer, men å andra sidan måste vi acceptera att folk har röstat på det viset.

Vi får heller inte skrämma bort varandra, det ska vara roligt, spännande och intressant att vara politiskt aktiv. Tunga stunder finns det gott om i allafall.

Vem vår kommande partiledare blir har vi inget facit på ännu. Jag stödjer Mikael Damberg och det står jag för. Det behöver inte betyda att jag tycker att andra är dåliga. Men jag tror att det är viktigt att framhålla vem man gärna skulle vilja se, istället för att spy galla över någon man inte önskar ska inta "positionen".

Nej, jag har inte glömt yttrandefriheten för oss alla. Frågan är bara vad vi sitter och yttrar egentligen, och vem gagnar det?

Varmt Liza