Om jag får som jag vill i partiledarvalet - är jag nöjd då?

Det är med en viss dramatik som arbetet med socialdemokraternas kommande partiledare pågår.

Vi är många, som höjer rösterna för denna oro av spel för gallerian, där man helt glömmer bort det demokratiska värdet i ett val.

Samtidigt som vi funderar över receptet för att engagera medborgare, blundar vi för det faktum att vi river det i tusen bitar, när vi inte låter processen ta lite längre tid för att ge demokratin en bra chans.

Den här gången vill man visa, att man minsann inte har en förutbestämd "kronprins eller kronprinsessa".

Därför är rummet för val, i ett slutet sällskap, som förvisso hör sig för runt, men som kommer att ta det stora ansvaret att ta fram en person för nominering.

När vi så kommer till den extra partikongressen, är det i princip bara formalia kvar, där en person står i centrum för en röst.

Vart tog demokratin vägen i den socialdemokratiska ideologin då?

Vi är många, som ifrågasätter hur vi har undvikit att låta våra medlemmar känna ansvar och deltagande i processen.

Jag har visserligen haft möjlighet att tala om vem jag önskar se som partiledare, men jag kommer inte känna mig nöjd även om så blir fallet, om jag inte ser att vi alla har fått deltagit.

Jag vill ha en smula längre tid för att hinna ge mina medlemmar i min förening möjlighet att säga sitt.

Jag vill se ett antal personer nominerade, och jag vill därmed att dessa ska presentera vad och vilken politik de värnar för och framför allt hur deras politiska linje i stort kommer att se ut.

Jag vill ha alternativen, så att den som blir vald, blir det för sin egen skull och inte för att en ytterst liten grupp har "roddat fram".

Och jag vill att personerna som är nominerade, ska få kämpa lite för att visa sitt engagemang och vilja.

Vi säger alltid, att vi ska lära oss av misstag.
Men när ska vi börja säga, att vi faktiskt har lärt oss av våra misstag och börjar göra helt rätt från början?

Politik är inte helt så enkelt, eftersom det är ett stort ansvar.

Det ansvaret ska vårdas med största respekt, och respekten heter demokrati.

Varmt Liza