Ungdomshem ersätter fängelse....

Det skriver DN om idag i en artikel. http://www.dn.se/nyheter/sverige/autistiska-ungdomar-vardas-som-kriminella-1.926219

Jag tycker som vanligt att ämnet får mycket mindre plats en vad det borde, och ger inte utrymme för annat än spekulation.

Men jag är naturligtvis otroligt tacksam för, att man belyser ämnet runt neuropsykiatrisk funktionsnedsättning(NPF).

Det är inte enkelt att placera barn, ungdomar och vuxna till platser man önskade fanns. Ännu svårare är det att få rätt vårdstruktur för de som har olika former av diagnoser.

sk ungdomshem ersätter fängelse, men det kan inte ersätta ett ordentligt familjehem med den rätta strukturen, stödet och arbetet som det skulle kunna ge.
Jag sitter själv i en socialnämnd, och vet hur svårt det är, och hur en stram budget styr budskapet och utvecklingen.
Det är en omöjlig uppgift som det ser ut idag, och det kommer inte att bli bättre förrän man inser vad en diagnos som ADHD, ADD, Aspergers syndrom, tourettes syndrom mm kan kräva under livets olika skeden.

Inte alla med dessa diagnoser har problem. Många har ett liv som gör att det är hanterbart utan mediciner och tanke över huvudtaget på diagnosen.
För en del mildras det med åren, men kan även förstärkas när vuxenlivet med krav blir stora.
En del av oss kommer alltid att följas med ett antal svårigheter att tänka extra på.

Det är mycket viktigt att denna del av psykiatrin får en större betydelse, eftersom den präglar en människa hela livet.

Jag kan nämna ett antal ting att fundera över;

* Skolorna behöver mindre klasser, och egna trygga rum.

* Skolorna behöver skolsköterska och skolkurator under varje stund det finns elever i skolan.

* Skolorna behöver återinföra sk fritt valt arbete, som får ungdomarna att se möjligheter i samhället. Det fungerar icke med endast ett par veckors prao!

* Elever med stora svårigheter med koncentration och inlärning behöver stödundervisning och i många fall egna klassrum.

* Återinför tryggheten med fritidsgårdar.

Besparingen sker genom att man minimerar risken att alltförmånga elever är tvugna att gå om, eller hoppa direkt vidare till vuxenutbildning efter gymnasietiden.

Besparing sker genom att fånga barn och ungdomar tidigt med svårigheter, ge dem rätt resurser, har större möjlighet att anpassa sig till samhället. För att dessutom ha glädje av att vara en av samhället.

Öka resurserna inom socialförvaltningen till att utbilda personal. Och ge dem framför allt möjlighet att med sina kunskaper utveckla familjehem för att få goda och utvecklande plaseringar.

Utbilda personal inom psykiatrin och framförallt BUP, ge dem möjlighet att utveckla och utbilda personal inom egna kommunen. Som t ex skola, fritids mm.

I artikel beskriver pojken Adam 18 år, som nyligen fått diagnosen Aspergers syndrom att;

"-Anstalten är som ett riktigt fängelse, med taggtråd och galler. Nu hotar de med att förlänga vården tills jag lärt mig diska, laga mat, tvätta kläder, städa och studera perfekt. Detta är fel - det står ingenstans i lagen att man måste kunna laga mat, vakna klockan åtta på morgonen och lägga sig klockan tio på kvällen."

Min kommentar till det är, jag hoppas ni förstår att Adam behöver lära sig struktur, det är en del av svårigheterna när man har Aspergers syndrom.

Han har svårigheter med just dessa saker, och är man 18 år, är det visst på tiden att man lär sig och förstår dygnrytm och ansvar.

Tyvärr fick inte Riksförbundet Attentions Ordförande Anki Sandberg kommentera just det, eftersom det då hade kunnat belysas vad Asperger mer handlar om.

Jag har själv ADHD, vilket gör att jag strukturer min vardag ständigt.
Ibland med gott resultat ibland inte, men säg den människa som inte behöver det,.

Detta till trots, vi behöver alla stöd, på olika sätt. En del behöver glasögon, rullstol, hörselapparat och så är vi några som behöver lite annat helt enkelt...

http://www.npf.nu/

Vänligen/Liza
tf ordf Attention Stockholms Län